Gästblogg.

Sexkulturbloggen gästas i juletid av Liza som presenterar en text om tonår, sex och musik. Enjoy!




I wanna see you from above

Ni vet hur man kan tänka sig att förlåta folk saker, om man tycker att relationen man haft med dem gett en viktiga erfarenheter, trots att man retrospektivt inser vilka kompletta idioter de är?
Eller om man fått ut något annat viktigt av dem, om de tillfört ens liv något som man tar med sig långt efter att de sagt hasta la vista och dragit med ens klasskompis eller grannens hund?

När min bästis en gång hånglade med en kille som senare skulle visa sig vara psykopat och av oss fortfarande kallas Psykopat Peter så diskuterade vi vad som skulle kunna få oss att dejta folk vi kanske egentligen inte var jätteintresserade av. Jag tror att vi som de krassa 18-åringar vi var kom fram till att ”Om jag fick mycket schyssta saker” respektive ” Om han hade riktigt mycket obskyra Suede-prylar och kunde tänka sig att ge mig en del av dem”. Ja, jag vet, det låter helt sinnes, men vi var två råmateralistiska popbrudar vars liv kretsade kring häftiga skivor, neonfärgad ögonskugga och drömmen om att någon dag inte behöva handla alla kläder second hand eller på H&M. Vilket är helt beside the point, men jag påminns om resonemanget när jag lyssnar på Yvonnes första skiva ”Getting Out, Getting Anywhere”. Vi försökte väga relationerna mot något vi skulle få ut av dem som vi kunde ha kvar efteråt och fortsätta njuta av. Om relationen var sådär, helt okej men inte fantastisk, så kanske den skulle tillföra något annat. Enter Adde.

Jag träffade Adde våren 1999. Han var inget vidare pojkväns-ämne, även om jag typ tyckte att han var den mest fantastiska människan på planeten den våren och sommaren. Han var vag, svävande och allmänt hycklande kring vår relation. Skulle vi vara ihop? Han visste inte. Var han kär i mig? Han visste inte. Kåt? Kanske.
När jag tillslut berättade att jag dejtade andra eftersom han velade såmycklet sa han att det var okej, men bedyrade att han inte hade gjort något med någon annan.
Senare skulle det visa sig att han i sann Prakt Miffo-stil hade knullat i princip hela kontoret jag jobbade på, utom just mig, som inget hellre ville än att få den stora äran.
Detta kan jag förlåta honom.
Inte för att han inte var och antagligen fortfarande är en gris. Utan för Yvonnes skull.
Adde gav mig en kasett med deras skiva ”Getting Out, Getting Anywere” och det är lätt en av de bästa skivor jag någonsin kommer att äga. Hela skivan är bara proppfull med fantastiska låtar och helheten är perfekt.
Jag lyssnade på ”Modern Love” på repeat hur mycket som helst, och ”Scratch your way out” och jag såg dem på Hultsfred det året och det var fantastiskt.
Det bästa är att precis hela skivan handlar om sex. Det känns så, men det kanske bara är för att jag var en kåt tonåring när jag hittade den. Vissa skivor känns som om de är rent sex inspelat på skiva och den här är en sådan. Precis alla låtar innehåller direkta eller indirekta referenser till sex. Det är knappt så man kan räkna dem utan att bli lite till sig, men här är ett försök.

Modern Love:
”Drag me through the masses by the stage
erotic temptations within range
And the closer we get, the more you’re obsessed by me
And the further we go, the more you’re obsessed by me
You know that I meant what I said
I wanna see you from above”

Scratch your way out:
”In just two seconds, I said to her
you could have me down on my back
She laughed, laughed, laughed but I didn’t care
she stroke me like a blitzattack”

Somebody She Likes:
”And there is somebody who knows how she tastes
it disgusts me
And I know that he is not me”

Them:
”I want you so bad, I think I’ll loose my mind
I want you so bad, I’m a horror face
You like me this way at least that’s what I’m told
Touch me and I will explode”

Getting out, getting anywhere:
He’s placed between her widespread legs
a final cut into his back
She claims he was her second best
and she’s got so much that he detests

Protect Me:
”Tell me Im the only one
tell me Im the only one youve had
Why wont you blush my skin with your bare hand
so you can have the comfort to call me weak
I’ll be laying awake at night,
and I will never let you go to sleep”

Okej, det finns typ ett ton till, men jag orkar inte skriva ner fler, för den här skivan överträffar nästan vilken Madonna-skiva som helst när det gäller att droppa sex-hintar. Jag identifierade mig så totalt med hela skivan just när jag hittade den och jag tror att den fortfarande betyder mycket för att den var en av de få kulturyttringar som berörde mig så totalt och det har allt att göra med sexreferenserna. När man är en 17-årig poptjej är man rätt svältfödd på sexreferenser som berör en och som känns som om de handlar om en själv. Året innan sjöng Britney ” Hit Me Baby One More Time” och jag fattade ingenting, men när Henrik de la Cour sjöng ”feed me with my broken heart and let my blistered mouth be mine to keep” då kände jag att jag kanske inte är den enda därute som känner som jag gör och det fick mig att våga en massa saker.

Adde är priset jag fick betala för Yvonne.
And let me tell you, jag är glad att jag har kvar Yvonne men är av med Adde.

/L.