Spinderella cut it up one time..

Min barndoms musikaliska hjältar bestog av (i kronologisk ordning): Mora Träsk, Aston Reymers Rivaler, Carola, Orup, Salt n Pepa. Exakt hur jag tog steget från Orup till Salt n Pepa är extremt oklart, men faktum är att jag och min dåvarande bästis Sandra tyckte att Salt n Pepa var det coolaste band som någonsin funnits. Ett tag rivaliserade vi med två andra tjejer i klassen som tyckte att TLC var mycket coolare, ja det utvecklades till skolgårdens kalla krig innan det till slut briserade.

Salt n Pepa hade de coolaste låttitlarna, Negro with an ego, Spinderella's not a fella (but a girl DJ), I am the body beautiful, Beauty and the beat, A Salt with a deadly Pepa, Emphatically No, samt visade oss två taniga mellanstadiebrudar att man kunde ta hur mycket plats som helst, kräva hur mycket respekt som helst och säga vad fan man ville så länge man menade det. It's a she thing, it's all in me, I can be anything I want to be

Även om jag inte har något emot någon av mina gamla hjältar (i Carolas fall är detta en sanning med modifikation) så är Salt n Pepa den grupp som jag håller högst och vägrar släppa taget om. De var något så ovanligt som en cool tjejtrio som sjöng om killar, sex och hur snygga de var utan att för den sakens skull vara någon slemmig gubbes marionettdockor. De var allt det Brittan, Xtina och övriga vill framställa sig själv som utan att lyckas när de säger att de klär av sig i videor för sin egen skull och för att hylla sin kvinnlighet. Salt n Pepa's sexualitet var deras egen, istället för att kokettera med sin kåthet och klä den i blygsamhet eller ändlösa hintar om genitalpiercing rappade och sjöng de om vad de ville göra med killen som var packed and stacked och vad de tyckte att han skulle göra med dem. Getcha getcha lips wet cuz it's time to have Pep

Många kvinnliga artister idag försöker så förtvivlat bevisa att de är trygga i sin sexualitet genom att figurera halvnakna i tidningar och musikvideor, men de påminner bara om tjejen i högstadiet med extra mycket mascara och läppglans som hånglade och drack folle för att bevisa att hon fan inte var nån himla barnunge. Det blir så sjukt uppenbart att det är motsatsen som driver de här tjejerna, det är otryggheten och osäkerheten som gör att de måste manifestera och bevisa sin värdighet som sexuella varelser, och någonstans på vägen kör de vilse i en rondell och kommer ut på andra sidan som intet mer än runkmaterial för sexuellt frustrerade tonåringar och deras pappor. Så jag säger heja Salt n Pepa som bevisade att man kunde vara både sexig, kåt och musikaliskt kompetent utan att kompromissa med sina ideal, sig själv eller sin värdighet.



Salt n Pepa på YouTube:
Ain't nuthin' but a She-thang
Shoop