Let me show you, baby I'm a talented boy.

Två tvillingar, den ena i liten prickig halvt genomskinlig klänning som nästan täcker rumpan, den andra i en tältformad städrock. Två stora muskulösa och halvnakna karlar framför en dörr.
-Ladies, you're here for the audition?
-Yes, I'm Diamond and this is Pearl.

Känns det igen? Det är inledningen till den mest sexspäckade och samtidigt märkliga musikvideo som någonsin spelats in och sänts under dagtid på MTV, jag talar naturligtvis om Get Off med Prince.

Att räkna sexreferenser i videon och i låttexten är som att räkna alla trianglar i en såndär bildgåta man fick på matten när mattefröken var på gott humör och ville spexa. Vart ska man börja? Låttiteln? Det faktum att refrängen består av låttitelns två ord följt av en negligéklädd kvinnas "let a woman be a woman and a man be man" varvat med en axelvaddsprydd gentlemans "23 positions in a one-night stand"?

En sak som är klar är att denna audition, som den sexiga tvillingen i prickigt dragit med sin motvilliga syster i städrock på, inte påminner mycket om de auditions jag någonsin hört talas om. När dörrarna öppnas möts vi av Prince, sedvanligt klädd i högklackat och med lockarna prydligt arrangerade ovanpå en turban, som trots idogt juckande mot tvillingarna mest verkar vilja penetrera sin banangula gitarr. Storyn är rätt simpel: den sexiga tvillingen vill dansa och sexa med Prince. Den motvilliga tvillingen vill gå hem. Prince dansar med den sexiga tvillingen men kan inte motstå den motvilliga tvillingen som efter att ha blivit avdragen sin städrock och dansat i underkläderna inte heller kan motstå Prince och hans banangula gitarr. Hon byter således om till en sexig röd klänning och sen följer lite sexigt dansande och dansant sexande där systrarna konkurrerar om uppmärksamhet från den juckande, sexiga mannen i högklackat och turban.

Det intressanta är dock inte denna storyline, utan allt som pågår i bakgrunden. Tvillingarna har hamnat i en veritabel Love Grotto, där alla är superkåta och sexar loss utan hämningar. Det är guld, röd sammet, brinnande facklor, sängar och folk i underkläder. I all denna orgieverksamhet dansar några killar i V-formade kavajer den s.k 90-talsdansen, dvs hoppsasteg med pumpande axlar. Vi ser även halvnakna nubier i blöja agera möbler, en skitfet trummis i Tutanchamon-hatt, samt en sexig kvinna endast invirad i något sjal-liknande som spelar det kåtaste instrumentet av dem alla: blockflöjt. Och mitt i allt detta sexiga ligger Prince ovanpå en av tvillingarna och väser Tonight you're a star, and I'm the Big Dipper medans den andra tvillingen dansar i sidled ovanpå dem.

Om det är någon som någonsin hävdar att Madonnas Justify My Love är en sexspäckad video så råder jag er att råda vederböranda att lyfta ögonen från det svartvita, Herb Ritts-fotograferade hotellsex som erbjuds av Madge och istället ratta in den mest absurt filmade kåtfunk-orgie som världen någonsin skådat.

Boktips.

Virginia Euwer Wolf har skrivit trilogin om LaVaughn, en tonårstjej i en amerikansk storstad. LaVaughn är uppvuxen i "the projects" med en mamma som jobbar hårt och som har inpräntat vikten av en collegeutbildning. I trilogins andra del, True Believer, har LaVaughn blivit 15. Mamma har träffat en ny snubbe, hennes två bästisar börjar prioritera kyrkan och världens vackraste pojke har flyttat tillbaka till huset där hon bor. LaVaughn funderar mycket kring sex och kärlek, framförallt kring de konsekvenser som kan uppstå - tonårsgraviditet (kompisen Jolly är 17 och har två barn, noll inkomst och tveksamma pojkvänner), abort, HIV. Men samtidigt vill hon inget hellre än att.. ja vad vill hon egentligen? Hon vill gå på en dans med världens vackraste Jody, hon vill gå på college, hon vill vara LaVaughn, men hur fan går allt ihop egentligen?


Me and Myrtle & Annie,
we all want to save our bodies for our right husband
when he comes along.

There are several ways to do this saving.
One is be snarly nasty to boys and not be their friend
and they will stay away from you.
But there is this girl everybody knows about,
she hated boys and men of all kinds
and one day she got raped just by going
to the discount store, she is a wreck you pity,
she slides her back along the locker doors in the hallways
and has lurching eyes.

Another way is Cross Your Legs for Jesus.
This is the club Myrtle joined, and Annie will probably too.
For the club you memorize Bible verses,
and in the club you will go to Hell if you have unmarried sex.
The club has many retreats and parties and fun picnics.
Boys are in it too.

The third way is never go anywhere by yourself.
I believe in my heart each of these 3 are not for me.
Be nasty to all boys and men?
No. I like them.
And it didn't work for that poor girl.

And Cross Your Legs for Jesus seems like a good idea at first.
But it doesn't feel right
when I think about it.
Does Jesus want that droopy raped girl to go to Hell?

And numer 3 is trouble from beginning to end.
Never go anywhere alone? Sometimes I like to be alone.
To think.

I don't know how you recognize your own special husband
when he comes along. Will he look
totally different? Or does he look like everybody else
and you're the only one to recognize him?

I sure would like to get kissed.
How that would feel on my mouth.
How different I would be after,
a changed climate down in my insides.

Big Gay Al's Big Gay Boat Ride.

Funderade lite på homosexuella karaktärer i tv-serier, på den där tredje svårfunna kategorin. De första två inte så fasligt svårfunna kategorierna består kanske som bekant av
a) det roliga homot i en samling heteron kring vilken många homorelaterade skämt kan cirkulera (Josh i Veronica's Closet, Anthony i Sex & the City, Javier i Felicity)
b) ett gäng homon som hänger med varandra, eventuellt med inslag av heteron och/eller faghags (Queer as Folk, The L Word, Will & Grace)

Av kategori a) och b) är det bara den senare som har sex på samma sätt som heterosexuella karaktärer, dvs uttryckligt, lite halvnaket, lite hångel, kanske en synlig tutte eller rumpa. Det beror naturligtvis på att kategori a) mest fungerar som ett pikant inslag, och inga pikanta inslag har en sexualitet som är värd att slösa dyrbara tv-minuter på, speciellt inte om det pikanta inslaget har sex med människor av samma kön. Till saken hör att kategori b), med undantag för myspys-sitcomen "Will & Grace", mer än väl kompenserar för bristen på sexuella akter utförda av kategori a). Faktum är att det är ett jävla knullande i både "Queer as Folk" och "The L Word", den enda serie med idel heterohuvudkaraktärer som kommer upp i samma knullkvota är Sex & the City, och det är nog mest tack vare Samanthas idoga arbete som heterokaraktärerna kan hålla sexfanan någorlunda i topp.

Det programmen i kategori b) försöker förmedla, vilket även är det som gör denna typ av program viktiga, är bilden av en del av samhället som inte är strikt heteronormativ, vilket inte direkt är så vanligt förekommande i populärkulturen att det stör. Däremot saknar jag en debatt liknande den som omgärdade "Vänner" när det begav sig; många tittare reagerade på att det under seriens 8 säsonger inte dejtats eller vänskapats över hudfärgsgränserna och att det verkade helt orimligt. Så under säsong 9 fick Ross dejta Charlie, en snygg afro-amerikansk forskare, och så var saken biff. Något jag kan sakna är bilden av homosexuella karaktärer bland heterosexuella karaktärer där homokaraktärerna tillåts vara mer än vad de reducerats till i kategori a) - dvs skojig sidekick tillika outsinlig källa av fjollskämt. Där den sexuella läggningen är varierad, precis som i verkliga livet, och där homon och heteron kan mötas, softa och älta kärleksproblem ihop utan att det blir så vansinnigt mycket fokus på kön och annat av intresse rätt sekundärt. Och där kommer vi in på den svårfångade tredje kategorin,
c) karaktären som inte bara är mamma, utan även tandläkare (och nämnde jag att jag dejtar en kvinna?)

Jag kan visserligen komma på en handfull: Willow i "Buffy", highschooltjejen vars Wicca-utövande överglänste det plötsliga förhållandet med en tjej; Dr. Weaver i "Cityakuten", som är mer chef på krycka än flata med lill-knodd; Stanford i "Sex & the City", som röker cigg, sveper Cosmopolitans och raggar karlar i takt med bästisen Carrie; Jack i "Dawson's Creek" som kämpade lika mycket med sin identitet som homosexuell highschool-kille som Dawson gjorde med sin som töntig Spielberg-wannabe, och det finns ju säkert en tio till. Men det gör vaddå, typ 15 stycken på hur många tv-serier? Och hur många svenska varianter kommer vi på? Jag kommer spontant på en: Micki i "Rederiet". Fan, skärpning alla tv-producenter och manusskrivare där ute!

Man skulle även kunna argumentera för en fjärde kategori, nämligen
d) garderobskaraktärerna
Dvs karaktärer som inte är uttalat homosexuella men som publiken ändå vet/hoppas är det. Hit hör naturligtvis Dorothy i "Pantertanter", om någon var orolig för att vi skulle glömma henne.

Utanför alla kategorier faller min personliga favorit: Big Gay Al i "South Park". Han är varken a), b), c) eller d), han är bara super, thanks for asking. Big Gay Al är inte bara glad och har en snygg scarf, han har även ett hem för homosexuella husdjur som blivit utstötta av samhället. En sann aktivist med andra ord. Sa jag att han har en snygg scarf?

Spinderella cut it up one time..

Min barndoms musikaliska hjältar bestog av (i kronologisk ordning): Mora Träsk, Aston Reymers Rivaler, Carola, Orup, Salt n Pepa. Exakt hur jag tog steget från Orup till Salt n Pepa är extremt oklart, men faktum är att jag och min dåvarande bästis Sandra tyckte att Salt n Pepa var det coolaste band som någonsin funnits. Ett tag rivaliserade vi med två andra tjejer i klassen som tyckte att TLC var mycket coolare, ja det utvecklades till skolgårdens kalla krig innan det till slut briserade.

Salt n Pepa hade de coolaste låttitlarna, Negro with an ego, Spinderella's not a fella (but a girl DJ), I am the body beautiful, Beauty and the beat, A Salt with a deadly Pepa, Emphatically No, samt visade oss två taniga mellanstadiebrudar att man kunde ta hur mycket plats som helst, kräva hur mycket respekt som helst och säga vad fan man ville så länge man menade det. It's a she thing, it's all in me, I can be anything I want to be

Även om jag inte har något emot någon av mina gamla hjältar (i Carolas fall är detta en sanning med modifikation) så är Salt n Pepa den grupp som jag håller högst och vägrar släppa taget om. De var något så ovanligt som en cool tjejtrio som sjöng om killar, sex och hur snygga de var utan att för den sakens skull vara någon slemmig gubbes marionettdockor. De var allt det Brittan, Xtina och övriga vill framställa sig själv som utan att lyckas när de säger att de klär av sig i videor för sin egen skull och för att hylla sin kvinnlighet. Salt n Pepa's sexualitet var deras egen, istället för att kokettera med sin kåthet och klä den i blygsamhet eller ändlösa hintar om genitalpiercing rappade och sjöng de om vad de ville göra med killen som var packed and stacked och vad de tyckte att han skulle göra med dem. Getcha getcha lips wet cuz it's time to have Pep

Många kvinnliga artister idag försöker så förtvivlat bevisa att de är trygga i sin sexualitet genom att figurera halvnakna i tidningar och musikvideor, men de påminner bara om tjejen i högstadiet med extra mycket mascara och läppglans som hånglade och drack folle för att bevisa att hon fan inte var nån himla barnunge. Det blir så sjukt uppenbart att det är motsatsen som driver de här tjejerna, det är otryggheten och osäkerheten som gör att de måste manifestera och bevisa sin värdighet som sexuella varelser, och någonstans på vägen kör de vilse i en rondell och kommer ut på andra sidan som intet mer än runkmaterial för sexuellt frustrerade tonåringar och deras pappor. Så jag säger heja Salt n Pepa som bevisade att man kunde vara både sexig, kåt och musikaliskt kompetent utan att kompromissa med sina ideal, sig själv eller sin värdighet.



Salt n Pepa på YouTube:
Ain't nuthin' but a She-thang
Shoop

Att vara Bingo.

Metapopkulturen når oanade höjder när Bingo Rimér marknadsför sin nya underklädesbutik genom att göra reality-tv av sitt liv i allmänhet och underklädesbutiken i synnerhet. På hygglig sändingstid (22.00, TV6 - höhö) visas den genomskinligaste ursäkten för att visa nakna tuttar som världen skådat sedan dammsugningsscenen i Working Girl. Och nej, det är naturligtvis inte Bingos tuttar som åsyftas.

Sammanlagt tio minuter av programmets 60 (!) ägnas åt underklädesbutiken. Vad vi vet om underklädesbutiken efter dessa 60 minuter:
1. Den ska vara ett sexigt alternativ till mer renodlade sexshoppar, men samtidigt vara classy - som Moore Magazine! (ej min liknelse)
2. Namnet på den sexiga och samtidigt classy shoppen är det sexiga och classy namnet "sexigt.se".
3. I ett möte med Svante Tegnér konstateras exakt hur sexig Sexigt.se kommer att vara:
-"Linda Skugge kommer inte köpa dina trosor."
-"Haha, näe, om det inte är typ ylletrosor."
(Dock ironiserar Bingo över idén att sälja "Feministtrosan - garanterat osexig".)

Resten av programmet är en härlig mix av Hemma Hos-reportage, typ Bingo Cribs ("här är mitt flipperspel"), intervjuer med nära och kära (Frun Angelica - glamourmodell, glamourmodellen Elita Löfblad, en kinesisk festfixare) samt en exklusiv rapportering från en resa till New York tillsammans med 7000 Moore-tjejer. Åh jag vet inte vart jag ska börja.

För det första: boobcount. Jag försökte på allvar hålla reda på hur många gånger man fick se ett par nakna bröst, men jag tappade helt ärligt räkningen. Sedan visste jag inte riktigt om det räknades som nakna bröst när bröstvårtorna var målade i blått.

För det andra: alla samtal som Bingo för med andra känns helt sjukt uppstyltade och det bara måste vara manus som ligger bakom. Vilket på något sätt för mig till problemet med programmet (feministskämtet undantaget); det känns som en bisarr kombination av pinsamt uppenbar marknadsföring av Sexigt.se och Bingos ambition att bli Sveriges egna Hugh Hefner. Och marknadsföringsbiten är så vansinnigt tråkig. Att se Bingo pitcha företagsidén till Johan Staël von Holstein ackompanjerat av två mellanöl på Gondolen känns ungefär lika intressant som att se Rickard Sjöberg öva på att lägga pannan i veck inför veckans avsnitt av Postkodmiljonären. Myspysstämningen och intrycket av Bingos genuina trevlighet dämpas dessutom rejält av Bingos uppenbart sjukt trista kvinnosyn. Alltså jag vet, vi ska alla vara spexiga och sexiga och härligt frigjorda. Och kalla mej gärna frigid manshatare men fan vad trist det är när Bingo menar att tjejerna (som ska uppträda halvnakna på en stor midsommarfest) inte ska bli förvånade om de blir filmade i omklädningsrummet, det är sånt det har betalt för. Eller när han filmar en nyvaken, pyjamasklädd och söt Elita:
-"Såhär ser hon ut utan smink, den nakna sanningen!"
-"Mm, roligare än såhär blir det inte."
-"Jo, om du särar på benen.."

Men hallå, måste alla skämt låta som om de kom från danska gladporrfilmer? Han vet så väl att han står i en maktposition över de här tjejerna, och det blir hur tydligt som helst under resan till New York. Bingo ringer och tjatar på tjejerna att följa med, refererar till sig själv som "en tupp i ett hönshus" och ser till att bli fotad omringad av de bystiga svenska blondinerna, de är hans "stall" - han är pappa Bingo. När det sedan visar sig att den kinesiske festfixaren inte kan betala tjejerna som utlovat och de välplockade ögonbrynen höjs i vrede under de platinablonda lockarna flyr Bingo fältet och hävdar att tjejerna ju är här av fri vilja och är vuxna människor som kan ta eget ansvar. Hur ska han ha det? Är de i New York som daddy Bingos pussy posse eller är de i New York för att göra business å egna vägnar? Om det senare alternativet är korrekt - varför verkar Bingo känna hotet om att vakna upp med en ögonfransböjare upptryckt i rumpan när det står klart att tjejerna ska stå i toplessbar och servera 5000 (i kid you not) kåta amerikanska killar med stånd för en ynka lön på 200 dollar?

"It's a dirty job, but someone's gotta do it", säger Bingos voice over efter att Bingo haft det tunga jobbet att bli upprörd över hur de 5000 kåta amerikanska killarna med stånd inte riktigt fattat att det inte är okej att fråga om man får knulla den blonda tjejen endast iförd vita bomullstrosor som utför massage (Bingos fruga). Elita och Angelica vägrar fortsätta utan vakter, hur tjejerna som jobbar i baren har det är oklart. It's a dirty job alright, men det är inte Bingo som utför det, det är Elita, Angelica och alla de andra tjejerna vars tuttar flimrar förbi på skärmen. Jag skulle hellre se "Being Elita" än "Being Bingo", för segare, mer hycklande och osexigare reality-tv får man leta efter.



(Populärkulturell bonus: en av tjejerna som är med i New York var med i svenska Top Model. Då med BH i tre storlekar mindre.)