SEXKULTUR/KULTURSEX

Hunting Emmanuelle.

2007-05-14T08:33:00.000-07:00

Ikväll kl. 22.00 visar Tv 3 dokumentären "Hunting Emmanuelle", till mångt och mycket baserad på intervjuer med Sylvia Kristel som spelade huvudrollen i de första (och mest kända) erotiska filmerna om Emmanuelle. Den första filmen om Emmanuelles sexuella eskapader släpptes 1974 och blev en jättesuccé. Filmerna, av vilka de flesta idag klassas som mjukporr, är omdiskuterade i flera läger och av många skäl. De sägs till exempel ha haft en enorm inverkan på den sexuella revolutionen och styrde definitivt upp diskussionen om vilken sorts sex som får/bör/kan visas på film.

I väntan på Godot.

2007-04-02T09:23:00.000-07:00

För att denna stackars blogg inte ska stagnera helt så vill jag länka så många som möjligt till denna i mina ögon fantastiskt roliga länk. Sedan har jag heller aldrig påstått mig ha särskilt avancerad humor.

The antiques porn show.

2007-03-15T17:06:00.000-07:00

Man vet att sexualiseringen av det offentliga rummet är ett begrepp att tas på allvar när man möts av följande citat på SVT runt 20-tiden en vanlig vardag:

"Det är en helt underbar stake - den har allt".

Det är självklart i snaskiga programmet Antikrundan dylika uttalanden hörs. Ska det va på det här sättet? Va?

Bläddra.

2007-02-08T11:19:00.000-08:00

På den stora Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan kan man på Bargain-bordet för tillfället hitta dessa tre böcker till mycket förnämliga priser:

Third Illustrated Anthology of Erotica, 139 kr
Ja. Titeln talar väl för sig själv?

Lingerie, 59 kr
Undertiteln är "A history and celebration of silks, satins, laces, linens and other bare essentials".

Stiletto, 139 kr
And I quote, "Stiletto is a fun, comprehensive, and insightful homage to the stiletto and its long relationship with sex, power, femininity, fashion, and fetishism".

Hade jag lite bättre cashflow just nu skulle jag pinna dit och investera direkt. Få saker pryder hemmet som bläddervänliga böcker i snygga omslag!

Nyfiken på..

2007-01-30T13:16:00.000-08:00

Är nyfiken på TV3's nya satsning Lustgården som kartlägger unga tjejers attityd och vanor i det evigt aktuella ämnet sex och samlevnad. Extra nyfiken är jag då duktiga RFSU-proffsen Pelle Ullholm och Maria Bergström, som även syns i tidningen Metro, har sina sexualrådgivande fingrar med i spelet. Namnet ger mej lite Fräcka Fredag-vibbar, men i min värld är såklart allt sammankopplat med Malena Ivarssons mjukporriga tv-karriär fantastiskt.

Lustgården börjar sändas den 14:e februari (självaste Alla Hjärtans Dag), kl 22.00, på TV3 dårå.

(Bilden är helt fräckt snodd från TV3's web och föreställer programledarna Dajana Lööf och Tilde Fröling omgivna av de stiliga RFSU-representanterna Pelle och Maria. Ni får själv lista ut vem som är vem.)

Återtåget.

2007-01-30T05:27:00.000-08:00

Kan det vara så att sexfilmer (alltså filmer med sex i fokus, inte porrfilm) börjar göra ett återtåg på våra biografer eller är det bara en ren tillfällighet? Först med den av alla läger sönderälskade filmen Shortbus och nu med svenska sexkomedin Allt om min buske. Nu misstänker jag visserligen att just det här med sex är det enda dessa två filmer har gemensamt, men jag kan ändå inte låta bli att fundera på dessa filmers eventuella inflytande på kommande filmprojekt. Kommer vi helt plötsligt att få ta del av mainstreamfilm som vågar inkludera sex på samma sätt som indiefilm, och kommer vi att få återuppleva gladporrens glansdagar i regi av SFI?

När vi ändå är inne på ämnet, någon mer än jag som känner att The squid and the whale även skulle kunna kategoriseras som sexfilm? Det var en jäkla massa humpande, masturberande och bh-fumlande från alla inblandade. Gav mig akut skräck för att låna böcker på bibliotek ett tag framöver, för övrigt.

Onanist - javisst.

2007-01-23T13:05:00.000-08:00

"Paul first masturbated at age 14 - and he hasn't stopped since",
säger voice-overn i dokumentären "Hjälp, jag onanerar för mycket" (fantastiskt namn). Vi får möta män som inte kan sluta onanera, och som alla lider av att inte kunna kontrollera sina masturbationsimpulser. Paul har blivit sparkad från jobb på grund av de humörsvängningar hans beroende framkallar. Han har förlikat sig med faktumet att han aldrig kommer att kunna ha ett förhållande så länge det är på det här viset.
Under en solig shoppingdag med bästa vännen får vi se hur Paul spattar ur i en cafékö efter att inte ha onanerat på tre timmar. Vännen, som är den enda av hans vänner som känner till hans problem, undrar försynt om han var tvungen att onanera när de besökte hans mamma tidigare på dagen. Svar: Ja. Två gånger. På toaletten.

Russell onanerar 5-8 gånger om dagen, på helger kan det bli upp till 10-15 gånger. Han tror att begäret drivs av en separationsångest, och är mycket besvärad av sina vanor. På senaste tiden har han fått prostatasmärtor, som han tror är direkt orsakade av allt onanerande. I ett desperat försök att bli kvitt sitt beroende (som han kallar det) åker han till soliga LA för att besöka en kinesisk doktor. Doktorn meddelar att onanin skadar hela hans kropp och att det så småningom kommer att leda till tandvärk, depression och impotens. Som av en slump har de örtmedicin mot onani, "special formula". Bara 300 dollar.

Det är lätt att sitta hemma i tv-soffan och fnissa åt historierna, Pauls hysteriska utbrott på allmän plats som är framkallade av onanibrist och voice-overns använding av ordet "wank". Men människors psykiska lidande är såklart aldrig kul. Speciellt inte när det är kopplat till något som bör vara en källa till glädje istället. Att synen på onani genom tiderna har varit klart möglig, det vet vi alla. Historier om onanins påverkan av handbehåring och synkapacitet florerar säkerligen än i våra dagar. Samtidigt är det nog också så att onani främst anses vara ett problem för tjejer, helt enkelt för att tjejers sexualitet fortfarande är omgiven av så många stigman och tabun. Men för Russell och Paul fungerar onanin som tröst, inte som sexuell tillfredsställelse som sådan. Paul berättar i ett besök med en specialiserad terapeut att "i början fick det mej att känna mej lycklig och normal" ". Kontrasterna är intressanta, hos många tjejer är onanin något som får dem att känna sig onormala (dåliga?) medans det hos Paul har motsatt effekt. Och kanske är det just därför dokumentären endast handlar om killar, de tjejer som onanerar sig lama i långfingret och därför inte kan upprätthålla ett socialt liv kanske inte vågar svara på annonsen i tidningen där man söker deltagare till en dokumentär om onani.

Så hur gick det då för Russell och Paul? Paul besöker som sagt en terapeut i London, vilket verkar fungera för honom. På bara en vecka börjar han bearbeta osäkerheten som är roten till hans problem. Men som terapeuten säger efter sista sessionen: det här är början på en livslång kamp för Paul. Två månader senare onanerar Paul bara en gång om dagen. Russell testar desperat kinesisk örtmedicin, gruppmöten med en sexfientlig metodispastor och slutligen, när inget annat verkar fungera, introspektion i en s.k "svetthydda". Två månader senare mår Russell bättre. Han kan gå flera dagar utan att onanera och prostatasmärtorna är borta. I feel happier about me now, and I'm wanking far, far less. Good on you, Russell.

Virgin Diaries.

2006-12-17T07:18:00.000-08:00

På Måndag (18/12) kl 18.00 visar Nordiska MTV det första avsnittet av den brittiska MTV-poduktionen The Virgin Diaries. Det är en realityserie där tv-tittaren får följa ett gäng tonåringar som alla beslutat sig för att förlora oskulden. I England har programmet naturligtvis rört upp en hel del känslor, det är ju trots allt ett land som inte direkt slår krumbukter av glädje när man nämner orden "sexualupplysning" och "tonåringar" i samband med varandra (sedan har de också en väldigt hög andel tonårsgraviditeter). Här i gamla Svedala lär programmet dock inte orsaka någon större moralpanik, däremot är det ju intressant att kanalen tydligen hoppas på en svensk variant av programmet.

En försmak av programmet går att få på mtve.com.

Gästblogg.

2006-12-13T12:31:00.000-08:00

Sexkulturbloggen gästas i juletid av Liza som presenterar en text om tonår, sex och musik. Enjoy!

I wanna see you from above

Ni vet hur man kan tänka sig att förlåta folk saker, om man tycker att relationen man haft med dem gett en viktiga erfarenheter, trots att man retrospektivt inser vilka kompletta idioter de är?
Eller om man fått ut något annat viktigt av dem, om de tillfört ens liv något som man tar med sig långt efter att de sagt hasta la vista och dragit med ens klasskompis eller grannens hund?

När min bästis en gång hånglade med en kille som senare skulle visa sig vara psykopat och av oss fortfarande kallas Psykopat Peter så diskuterade vi vad som skulle kunna få oss att dejta folk vi kanske egentligen inte var jätteintresserade av. Jag tror att vi som de krassa 18-åringar vi var kom fram till att ”Om jag fick mycket schyssta saker” respektive ” Om han hade riktigt mycket obskyra Suede-prylar och kunde tänka sig att ge mig en del av dem”. Ja, jag vet, det låter helt sinnes, men vi var två råmateralistiska popbrudar vars liv kretsade kring häftiga skivor, neonfärgad ögonskugga och drömmen om att någon dag inte behöva handla alla kläder second hand eller på H&M. Vilket är helt beside the point, men jag påminns om resonemanget när jag lyssnar på Yvonnes första skiva ”Getting Out, Getting Anywhere”. Vi försökte väga relationerna mot något vi skulle få ut av dem som vi kunde ha kvar efteråt och fortsätta njuta av. Om relationen var sådär, helt okej men inte fantastisk, så kanske den skulle tillföra något annat. Enter Adde.

Jag träffade Adde våren 1999. Han var inget vidare pojkväns-ämne, även om jag typ tyckte att han var den mest fantastiska människan på planeten den våren och sommaren. Han var vag, svävande och allmänt hycklande kring vår relation. Skulle vi vara ihop? Han visste inte. Var han kär i mig? Han visste inte. Kåt? Kanske.
När jag tillslut berättade att jag dejtade andra eftersom han velade såmycklet sa han att det var okej, men bedyrade att han inte hade gjort något med någon annan.
Senare skulle det visa sig att han i sann Prakt Miffo-stil hade knullat i princip hela kontoret jag jobbade på, utom just mig, som inget hellre ville än att få den stora äran.
Detta kan jag förlåta honom.
Inte för att han inte var och antagligen fortfarande är en gris. Utan för Yvonnes skull.
Adde gav mig en kasett med deras skiva ”Getting Out, Getting Anywere” och det är lätt en av de bästa skivor jag någonsin kommer att äga. Hela skivan är bara proppfull med fantastiska låtar och helheten är perfekt.
Jag lyssnade på ”Modern Love” på repeat hur mycket som helst, och ”Scratch your way out” och jag såg dem på Hultsfred det året och det var fantastiskt.
Det bästa är att precis hela skivan handlar om sex. Det känns så, men det kanske bara är för att jag var en kåt tonåring när jag hittade den. Vissa skivor känns som om de är rent sex inspelat på skiva och den här är en sådan. Precis alla låtar innehåller direkta eller indirekta referenser till sex. Det är knappt så man kan räkna dem utan att bli lite till sig, men här är ett försök.

Modern Love:
”Drag me through the masses by the stage
erotic temptations within range
And the closer we get, the more you’re obsessed by me
And the further we go, the more you’re obsessed by me
You know that I meant what I said
I wanna see you from above”

Scratch your way out:
”In just two seconds, I said to her
you could have me down on my back
She laughed, laughed, laughed but I didn’t care
she stroke me like a blitzattack”

Somebody She Likes:
”And there is somebody who knows how she tastes
it disgusts me
And I know that he is not me”

Them:
”I want you so bad, I think I’ll loose my mind
I want you so bad, I’m a horror face
You like me this way at least that’s what I’m told
Touch me and I will explode”

Getting out, getting anywhere:
He’s placed between her widespread legs
a final cut into his back
She claims he was her second best
and she’s got so much that he detests

Protect Me:
”Tell me Im the only one
tell me Im the only one youve had
Why wont you blush my skin with your bare hand
so you can have the comfort to call me weak
I’ll be laying awake at night,
and I will never let you go to sleep”

Okej, det finns typ ett ton till, men jag orkar inte skriva ner fler, för den här skivan överträffar nästan vilken Madonna-skiva som helst när det gäller att droppa sex-hintar. Jag identifierade mig så totalt med hela skivan just när jag hittade den och jag tror att den fortfarande betyder mycket för att den var en av de få kulturyttringar som berörde mig så totalt och det har allt att göra med sexreferenserna. När man är en 17-årig poptjej är man rätt svältfödd på sexreferenser som berör en och som känns som om de handlar om en själv. Året innan sjöng Britney ” Hit Me Baby One More Time” och jag fattade ingenting, men när Henrik de la Cour sjöng ”feed me with my broken heart and let my blistered mouth be mine to keep” då kände jag att jag kanske inte är den enda därute som känner som jag gör och det fick mig att våga en massa saker.

Adde är priset jag fick betala för Yvonne.
And let me tell you, jag är glad att jag har kvar Yvonne men är av med Adde.

/L.

Oops.

2006-12-06T06:43:00.000-08:00

Shit, råkade pinga den här bloggen när jag skulle pinga en annan. (förvirrad geek)
Förlåt om ni kommer via Nyligen. Förlåt Nyligen. Jag missbrukar inte ert system, jag är bara lite dum i huvet emellanåt.

Borde kanske skriva något sexrelaterat så att man inte blir besviken om man kommer hit via den olyckliga pingen.
Något sexrelaterat: Snorre.

Shaving Ryan's Privates.

2006-11-21T04:57:00.000-08:00

Samlag i all ära, men det roligaste med porr måste väl iallafall vara namnen på filmerna? Antingen är människorna som namnger branschens alster komiska genier, eller så är de bara extremt uttråkade av att behöva komma på nya namn på filmer som alla handlar om exakt samma sak. Det är såklart jätteroligt att man försöker sälja en hårdporrfilm med namnet "Blazing titties", namnets krystade sexighet blir mer träffsäker töntighet och fick mej att skratta i säkert en vecka efter att jag sett det i tv-tablån. Andra favoriter som dykt upp under åren är "Hot twats" (twat är alltså engelska och är egentligen ett namn på kvinnans könsorgan, men används nu för tiden oftast i betydelsen "idiot") och "Bland bollar och ballar" (courtesy of Bel Hamim).

Ofta blir det ju extra roligt på svenska, det finns något sorgligt men samtidigt otroligt komiskt i den krystade porrigheten i titlar som "Bruna jättebomber i latex", "Över 40, kåt som 17", och min personliga favorit: "Wow vilka ollon, sa flickan". Alltså meningen måste ju någonstans vara att folk ska se titeln i hyllan eller på websidan och känna ett stygn av upphetsning, men blir folk verkligen upphetsade av titlar som "Svarta stakar i svarta bakar", eller "Saftiga lökar"?

Allra roligast blir det förstås när porrbranschen gör sina egna versioner av kända filmer, i den kategorin tar "Shaving Ryan's Privates" definitivt hem priset. Men man ska inte underskatta klassiker som "Gang Bang of New York", "Butt Pirates of the Carribbean" och "Natural Born Fuckers". Idén att göra porrfilmsversioner av kända filmer ligger rätt nära idén att göra porrfilmer som anspelar på kändisar, och som av en slump läste jag på text-tv igår att en av birollsinnehavarna i den stora succén "Britney Rears 3" nu ska spela huvudrollen i porrfilmen om Jennifer Lopez: "J-Ho: Jenny on the Cock". Kreativiteten har uppenbarligen ingen hejd, synd bara att den oftast endast sträcker sig till själva titeln.

Bordellboxare.

2006-11-16T11:26:00.000-08:00

I kölvattnet av Petra Östergrens boksläpp Porr, horor och feminister och den debatt som följt (se typ resterande medier) tycker jag att den här nyheten är ganska intressant. Ur flera perspektiv, naturligtvis.

För det första: Mikes kommentar om hur det är alla mäns dröm om att få betalt för att tillfredsställa en kvinna kan nu användas som skolboksexempel i diskussioner om män/kvinnor och deras roller som objekt/subjekt.
För det andra: Det är en bordell för kvinnor, jag undrar genast om det bara är män som kommer att jobba där och om det sålunda är en bordell för heterosexuella kvinnor eller om det kommer könsmixas bland de anställda. Om det senare alternativet är aktuellt så öppnar ju det i sin tur helt nya diskussioner (t.ex varför det inte är kutym på bordeller för män, och vad det betyder). Kommer transpersoner som identifierar sig som kvinnor att vara välkomna som kunder? Kommer isåfall en del av de manliga anställda att kräva en Jenna-klausul i kontraktet (dvs ingen rumpaction)?
För det tredje: Våldtäktsdomen! Hingst-citatet! Hilfe?
Och så vidare i all oändlighet..

Alltså hade den här artikeln publicerats 1 april så hade jag nog iskallt antagit att det var dagens plojartikel, och frågan är om jag inte någonstans innerst inne ändå har väldigt svårt att smälta det hela. Skulle DU betala för att ha sex med Mike Tyson? (insert random joke om att ha på sig öronskydd om så är fallet)

Museum.

2006-11-09T16:11:00.000-08:00

Sexmuseum är något som jag rätt stenhårt förknippar med trista ursäkter att visa trist porr i trist miljö till ett hutlöst pris. Därför blev jag rätt begeistrad när jag under en resa till New York nyligen hittade Museum Of Sex (länken är rätt sfw), som verkade ha allt det där som jag föreställer mig att sexmuseum inte annars har. Snygga flyers och foldrar som hotellen bevarade med resten av allt vad som erbjuds av Broadwayflyers och museiflyers, löften om spännande utställningar och en rekommendation i Time Outs guidebok. Att det sedan låg port i port med hotellet jag bodde på gjorde inte saken mindre fördelaktig.

Självklart lockade bara själva tanken på museumet och den snygga utformningen av infomaterial, men det som stog i den tidigare nämnda guideboken gjorde ändå att jag kände att jag för en gångs skull kanske hade hittat ett sexmuseum värt namnet.

Despite the subject matter, don't expect too much titillation at this museum, which opened in 2002 to mixed reviews. Instead, you'll find presentations of historical documents and items - many of which were too risqué to be made public in their own time - that explore prostitution, burlesque, birth control, obscenity and fetischism. In 2002, the museum acquired an extensive collection of pornography from a retired Library of Congress curator (apparently, he applied his professional skills to recreational pursuits as well). Thus, the Ralph Whittington Collection features thousands of items, including 8mm films, videos, blow-up dolls and other erotic paraphernalia.

Med andra ord, allt en sexkulturtant någonsin kunnat önska. Nu ville det sig tyvärr så att jag aldrig, så att säga, fick till det. Trots min konstanta hype under veckan blev besöket inte av, och det ångrar jag nu så bittert. Kanske är Museum of Sex alldeles dötrist, och tråkigt, och...alldeles, alldeles uuunderbart. Vad vet jag? Men har du vägarna förbi Manhattan så får du gärna ta dig en titt och rapportera till undertecknad.

(bilden är uppenbarligen tagen av mig då jag syns i glaset, och föreställer en skitsnygg poster som museumet har i ett av sina fönster, ordet "jism" är engelsk slang för sperma)

Let me show you, baby I'm a talented boy.

2006-10-26T05:22:00.000-07:00

Två tvillingar, den ena i liten prickig halvt genomskinlig klänning som nästan täcker rumpan, den andra i en tältformad städrock. Två stora muskulösa och halvnakna karlar framför en dörr.
-Ladies, you're here for the audition?
-Yes, I'm Diamond and this is Pearl.

Känns det igen? Det är inledningen till den mest sexspäckade och samtidigt märkliga musikvideo som någonsin spelats in och sänts under dagtid på MTV, jag talar naturligtvis om Get Off med Prince.

Att räkna sexreferenser i videon och i låttexten är som att räkna alla trianglar i en såndär bildgåta man fick på matten när mattefröken var på gott humör och ville spexa. Vart ska man börja? Låttiteln? Det faktum att refrängen består av låttitelns två ord följt av en negligéklädd kvinnas "let a woman be a woman and a man be man" varvat med en axelvaddsprydd gentlemans "23 positions in a one-night stand"?

En sak som är klar är att denna audition, som den sexiga tvillingen i prickigt dragit med sin motvilliga syster i städrock på, inte påminner mycket om de auditions jag någonsin hört talas om. När dörrarna öppnas möts vi av Prince, sedvanligt klädd i högklackat och med lockarna prydligt arrangerade ovanpå en turban, som trots idogt juckande mot tvillingarna mest verkar vilja penetrera sin banangula gitarr. Storyn är rätt simpel: den sexiga tvillingen vill dansa och sexa med Prince. Den motvilliga tvillingen vill gå hem. Prince dansar med den sexiga tvillingen men kan inte motstå den motvilliga tvillingen som efter att ha blivit avdragen sin städrock och dansat i underkläderna inte heller kan motstå Prince och hans banangula gitarr. Hon byter således om till en sexig röd klänning och sen följer lite sexigt dansande och dansant sexande där systrarna konkurrerar om uppmärksamhet från den juckande, sexiga mannen i högklackat och turban.

Det intressanta är dock inte denna storyline, utan allt som pågår i bakgrunden. Tvillingarna har hamnat i en veritabel Love Grotto, där alla är superkåta och sexar loss utan hämningar. Det är guld, röd sammet, brinnande facklor, sängar och folk i underkläder. I all denna orgieverksamhet dansar några killar i V-formade kavajer den s.k 90-talsdansen, dvs hoppsasteg med pumpande axlar. Vi ser även halvnakna nubier i blöja agera möbler, en skitfet trummis i Tutanchamon-hatt, samt en sexig kvinna endast invirad i något sjal-liknande som spelar det kåtaste instrumentet av dem alla: blockflöjt. Och mitt i allt detta sexiga ligger Prince ovanpå en av tvillingarna och väser Tonight you're a star, and I'm the Big Dipper medans den andra tvillingen dansar i sidled ovanpå dem.

Om det är någon som någonsin hävdar att Madonnas Justify My Love är en sexspäckad video så råder jag er att råda vederböranda att lyfta ögonen från det svartvita, Herb Ritts-fotograferade hotellsex som erbjuds av Madge och istället ratta in den mest absurt filmade kåtfunk-orgie som världen någonsin skådat.

Boktips.

2006-10-12T12:31:00.000-07:00

Virginia Euwer Wolf har skrivit trilogin om LaVaughn, en tonårstjej i en amerikansk storstad. LaVaughn är uppvuxen i "the projects" med en mamma som jobbar hårt och som har inpräntat vikten av en collegeutbildning. I trilogins andra del, True Believer, har LaVaughn blivit 15. Mamma har träffat en ny snubbe, hennes två bästisar börjar prioritera kyrkan och världens vackraste pojke har flyttat tillbaka till huset där hon bor. LaVaughn funderar mycket kring sex och kärlek, framförallt kring de konsekvenser som kan uppstå - tonårsgraviditet (kompisen Jolly är 17 och har två barn, noll inkomst och tveksamma pojkvänner), abort, HIV. Men samtidigt vill hon inget hellre än att.. ja vad vill hon egentligen? Hon vill gå på en dans med världens vackraste Jody, hon vill gå på college, hon vill vara LaVaughn, men hur fan går allt ihop egentligen?

Me and Myrtle & Annie,
we all want to save our bodies for our right husband
when he comes along.

There are several ways to do this saving.
One is be snarly nasty to boys and not be their friend
and they will stay away from you.
But there is this girl everybody knows about,
she hated boys and men of all kinds
and one day she got raped just by going
to the discount store, she is a wreck you pity,
she slides her back along the locker doors in the hallways
and has lurching eyes.

Another way is Cross Your Legs for Jesus.
This is the club Myrtle joined, and Annie will probably too.
For the club you memorize Bible verses,
and in the club you will go to Hell if you have unmarried sex.
The club has many retreats and parties and fun picnics.
Boys are in it too.

The third way is never go anywhere by yourself.
I believe in my heart each of these 3 are not for me.
Be nasty to all boys and men?
No. I like them.
And it didn't work for that poor girl.

And Cross Your Legs for Jesus seems like a good idea at first.
But it doesn't feel right
when I think about it.
Does Jesus want that droopy raped girl to go to Hell?

And numer 3 is trouble from beginning to end.
Never go anywhere alone? Sometimes I like to be alone.
To think.

I don't know how you recognize your own special husband
when he comes along. Will he look
totally different? Or does he look like everybody else
and you're the only one to recognize him?

I sure would like to get kissed.
How that would feel on my mouth.
How different I would be after,
a changed climate down in my insides.

Big Gay Al's Big Gay Boat Ride.

2006-10-09T14:16:00.000-07:00

Funderade lite på homosexuella karaktärer i tv-serier, på den där tredje svårfunna kategorin. De första två inte så fasligt svårfunna kategorierna består kanske som bekant av
a) det roliga homot i en samling heteron kring vilken många homorelaterade skämt kan cirkulera (Josh i Veronica's Closet, Anthony i Sex & the City, Javier i Felicity)
b) ett gäng homon som hänger med varandra, eventuellt med inslag av heteron och/eller faghags (Queer as Folk, The L Word, Will & Grace)

Av kategori a) och b) är det bara den senare som har sex på samma sätt som heterosexuella karaktärer, dvs uttryckligt, lite halvnaket, lite hångel, kanske en synlig tutte eller rumpa. Det beror naturligtvis på att kategori a) mest fungerar som ett pikant inslag, och inga pikanta inslag har en sexualitet som är värd att slösa dyrbara tv-minuter på, speciellt inte om det pikanta inslaget har sex med människor av samma kön. Till saken hör att kategori b), med undantag för myspys-sitcomen "Will & Grace", mer än väl kompenserar för bristen på sexuella akter utförda av kategori a). Faktum är att det är ett jävla knullande i både "Queer as Folk" och "The L Word", den enda serie med idel heterohuvudkaraktärer som kommer upp i samma knullkvota är Sex & the City, och det är nog mest tack vare Samanthas idoga arbete som heterokaraktärerna kan hålla sexfanan någorlunda i topp.

Det programmen i kategori b) försöker förmedla, vilket även är det som gör denna typ av program viktiga, är bilden av en del av samhället som inte är strikt heteronormativ, vilket inte direkt är så vanligt förekommande i populärkulturen att det stör. Däremot saknar jag en debatt liknande den som omgärdade "Vänner" när det begav sig; många tittare reagerade på att det under seriens 8 säsonger inte dejtats eller vänskapats över hudfärgsgränserna och att det verkade helt orimligt. Så under säsong 9 fick Ross dejta Charlie, en snygg afro-amerikansk forskare, och så var saken biff. Något jag kan sakna är bilden av homosexuella karaktärer bland heterosexuella karaktärer där homokaraktärerna tillåts vara mer än vad de reducerats till i kategori a) - dvs skojig sidekick tillika outsinlig källa av fjollskämt. Där den sexuella läggningen är varierad, precis som i verkliga livet, och där homon och heteron kan mötas, softa och älta kärleksproblem ihop utan att det blir så vansinnigt mycket fokus på kön och annat av intresse rätt sekundärt. Och där kommer vi in på den svårfångade tredje kategorin,
c) karaktären som inte bara är mamma, utan även tandläkare (och nämnde jag att jag dejtar en kvinna?)

Jag kan visserligen komma på en handfull: Willow i "Buffy", highschooltjejen vars Wicca-utövande överglänste det plötsliga förhållandet med en tjej; Dr. Weaver i "Cityakuten", som är mer chef på krycka än flata med lill-knodd; Stanford i "Sex & the City", som röker cigg, sveper Cosmopolitans och raggar karlar i takt med bästisen Carrie; Jack i "Dawson's Creek" som kämpade lika mycket med sin identitet som homosexuell highschool-kille som Dawson gjorde med sin som töntig Spielberg-wannabe, och det finns ju säkert en tio till. Men det gör vaddå, typ 15 stycken på hur många tv-serier? Och hur många svenska varianter kommer vi på? Jag kommer spontant på en: Micki i "Rederiet". Fan, skärpning alla tv-producenter och manusskrivare där ute!

Man skulle även kunna argumentera för en fjärde kategori, nämligen
d) garderobskaraktärerna
Dvs karaktärer som inte är uttalat homosexuella men som publiken ändå vet/hoppas är det. Hit hör naturligtvis Dorothy i "Pantertanter", om någon var orolig för att vi skulle glömma henne.

Utanför alla kategorier faller min personliga favorit: Big Gay Al i "South Park". Han är varken a), b), c) eller d), han är bara super, thanks for asking. Big Gay Al är inte bara glad och har en snygg scarf, han har även ett hem för homosexuella husdjur som blivit utstötta av samhället. En sann aktivist med andra ord. Sa jag att han har en snygg scarf?

Spinderella cut it up one time..

2006-10-04T07:10:00.000-07:00

Min barndoms musikaliska hjältar bestog av (i kronologisk ordning): Mora Träsk, Aston Reymers Rivaler, Carola, Orup, Salt n Pepa. Exakt hur jag tog steget från Orup till Salt n Pepa är extremt oklart, men faktum är att jag och min dåvarande bästis Sandra tyckte att Salt n Pepa var det coolaste band som någonsin funnits. Ett tag rivaliserade vi med två andra tjejer i klassen som tyckte att TLC var mycket coolare, ja det utvecklades till skolgårdens kalla krig innan det till slut briserade.

Salt n Pepa hade de coolaste låttitlarna, Negro with an ego, Spinderella's not a fella (but a girl DJ), I am the body beautiful, Beauty and the beat, A Salt with a deadly Pepa, Emphatically No, samt visade oss två taniga mellanstadiebrudar att man kunde ta hur mycket plats som helst, kräva hur mycket respekt som helst och säga vad fan man ville så länge man menade det. It's a she thing, it's all in me, I can be anything I want to be

Även om jag inte har något emot någon av mina gamla hjältar (i Carolas fall är detta en sanning med modifikation) så är Salt n Pepa den grupp som jag håller högst och vägrar släppa taget om. De var något så ovanligt som en cool tjejtrio som sjöng om killar, sex och hur snygga de var utan att för den sakens skull vara någon slemmig gubbes marionettdockor. De var allt det Brittan, Xtina och övriga vill framställa sig själv som utan att lyckas när de säger att de klär av sig i videor för sin egen skull och för att hylla sin kvinnlighet. Salt n Pepa's sexualitet var deras egen, istället för att kokettera med sin kåthet och klä den i blygsamhet eller ändlösa hintar om genitalpiercing rappade och sjöng de om vad de ville göra med killen som var packed and stacked och vad de tyckte att han skulle göra med dem. Getcha getcha lips wet cuz it's time to have Pep

Många kvinnliga artister idag försöker så förtvivlat bevisa att de är trygga i sin sexualitet genom att figurera halvnakna i tidningar och musikvideor, men de påminner bara om tjejen i högstadiet med extra mycket mascara och läppglans som hånglade och drack folle för att bevisa att hon fan inte var nån himla barnunge. Det blir så sjukt uppenbart att det är motsatsen som driver de här tjejerna, det är otryggheten och osäkerheten som gör att de måste manifestera och bevisa sin värdighet som sexuella varelser, och någonstans på vägen kör de vilse i en rondell och kommer ut på andra sidan som intet mer än runkmaterial för sexuellt frustrerade tonåringar och deras pappor. Så jag säger heja Salt n Pepa som bevisade att man kunde vara både sexig, kåt och musikaliskt kompetent utan att kompromissa med sina ideal, sig själv eller sin värdighet.

Salt n Pepa på YouTube:
Ain't nuthin' but a She-thang
Shoop

Att vara Bingo.

2006-10-03T14:38:00.000-07:00

Metapopkulturen når oanade höjder när Bingo Rimér marknadsför sin nya underklädesbutik genom att göra reality-tv av sitt liv i allmänhet och underklädesbutiken i synnerhet. På hygglig sändingstid (22.00, TV6 - höhö) visas den genomskinligaste ursäkten för att visa nakna tuttar som världen skådat sedan dammsugningsscenen i Working Girl. Och nej, det är naturligtvis inte Bingos tuttar som åsyftas.

Sammanlagt tio minuter av programmets 60 (!) ägnas åt underklädesbutiken. Vad vi vet om underklädesbutiken efter dessa 60 minuter:
1. Den ska vara ett sexigt alternativ till mer renodlade sexshoppar, men samtidigt vara classy - som Moore Magazine! (ej min liknelse)
2. Namnet på den sexiga och samtidigt classy shoppen är det sexiga och classy namnet "sexigt.se".
3. I ett möte med Svante Tegnér konstateras exakt hur sexig Sexigt.se kommer att vara:
-"Linda Skugge kommer inte köpa dina trosor."
-"Haha, näe, om det inte är typ ylletrosor."
(Dock ironiserar Bingo över idén att sälja "Feministtrosan - garanterat osexig".)

Resten av programmet är en härlig mix av Hemma Hos-reportage, typ Bingo Cribs ("här är mitt flipperspel"), intervjuer med nära och kära (Frun Angelica - glamourmodell, glamourmodellen Elita Löfblad, en kinesisk festfixare) samt en exklusiv rapportering från en resa till New York tillsammans med 7000 Moore-tjejer. Åh jag vet inte vart jag ska börja.

För det första: boobcount. Jag försökte på allvar hålla reda på hur många gånger man fick se ett par nakna bröst, men jag tappade helt ärligt räkningen. Sedan visste jag inte riktigt om det räknades som nakna bröst när bröstvårtorna var målade i blått.

För det andra: alla samtal som Bingo för med andra känns helt sjukt uppstyltade och det bara måste vara manus som ligger bakom. Vilket på något sätt för mig till problemet med programmet (feministskämtet undantaget); det känns som en bisarr kombination av pinsamt uppenbar marknadsföring av Sexigt.se och Bingos ambition att bli Sveriges egna Hugh Hefner. Och marknadsföringsbiten är så vansinnigt tråkig. Att se Bingo pitcha företagsidén till Johan Staël von Holstein ackompanjerat av två mellanöl på Gondolen känns ungefär lika intressant som att se Rickard Sjöberg öva på att lägga pannan i veck inför veckans avsnitt av Postkodmiljonären. Myspysstämningen och intrycket av Bingos genuina trevlighet dämpas dessutom rejält av Bingos uppenbart sjukt trista kvinnosyn. Alltså jag vet, vi ska alla vara spexiga och sexiga och härligt frigjorda. Och kalla mej gärna frigid manshatare men fan vad trist det är när Bingo menar att tjejerna (som ska uppträda halvnakna på en stor midsommarfest) inte ska bli förvånade om de blir filmade i omklädningsrummet, det är sånt det har betalt för. Eller när han filmar en nyvaken, pyjamasklädd och söt Elita:
-"Såhär ser hon ut utan smink, den nakna sanningen!"
-"Mm, roligare än såhär blir det inte."
-"Jo, om du särar på benen.."

Men hallå, måste alla skämt låta som om de kom från danska gladporrfilmer? Han vet så väl att han står i en maktposition över de här tjejerna, och det blir hur tydligt som helst under resan till New York. Bingo ringer och tjatar på tjejerna att följa med, refererar till sig själv som "en tupp i ett hönshus" och ser till att bli fotad omringad av de bystiga svenska blondinerna, de är hans "stall" - han är pappa Bingo. När det sedan visar sig att den kinesiske festfixaren inte kan betala tjejerna som utlovat och de välplockade ögonbrynen höjs i vrede under de platinablonda lockarna flyr Bingo fältet och hävdar att tjejerna ju är här av fri vilja och är vuxna människor som kan ta eget ansvar. Hur ska han ha det? Är de i New York som daddy Bingos pussy posse eller är de i New York för att göra business å egna vägnar? Om det senare alternativet är korrekt - varför verkar Bingo känna hotet om att vakna upp med en ögonfransböjare upptryckt i rumpan när det står klart att tjejerna ska stå i toplessbar och servera 5000 (i kid you not) kåta amerikanska killar med stånd för en ynka lön på 200 dollar?

"It's a dirty job, but someone's gotta do it", säger Bingos voice over efter att Bingo haft det tunga jobbet att bli upprörd över hur de 5000 kåta amerikanska killarna med stånd inte riktigt fattat att det inte är okej att fråga om man får knulla den blonda tjejen endast iförd vita bomullstrosor som utför massage (Bingos fruga). Elita och Angelica vägrar fortsätta utan vakter, hur tjejerna som jobbar i baren har det är oklart. It's a dirty job alright, men det är inte Bingo som utför det, det är Elita, Angelica och alla de andra tjejerna vars tuttar flimrar förbi på skärmen. Jag skulle hellre se "Being Elita" än "Being Bingo", för segare, mer hycklande och osexigare reality-tv får man leta efter.

(Populärkulturell bonus: en av tjejerna som är med i New York var med i svenska Top Model. Då med BH i tre storlekar mindre.)

Word to ya mother.

2006-09-29T10:35:00.000-07:00

Välkommen till Sexkulturbloggen. Let's shake some dust!

Testing..

2006-09-22T11:25:00.000-07:00

1, 2, sexa loss..